Norge 2003

Årets resa gick först norrut från Bodø, sedan söderut från Vadsø:
Bodø-Stamsund-Maervoll, sedan Svolvaer-Vadsø-Ekkerøy-Vardø-Hamningberg-Vadsø
Vadsö-Bergen-Oslo-Göteborg

Bilder från resan med Hurtigrutten, se länk längst ned på sidan.

Detta år hade jag sällskap av Aron, min brorson. Första natten tillbringade vi på nattåget Trondheim-Bodö, innan vi tog Hurtigrutten norrut blev det en natt på Lofoten. Det blev givetvis övernattning på mina båda favoritställen, Ekkerøy och Hamningberg.
» Mer om Finnmark

På Lofoten bodde vi i ett gammalt sjöhus som tidigare användes av fiskarna under Lofotfisket. Fint beläget inne i en fjord med ett 1000 m högt fjäll alldeles nära. Aron badade i det kalla vattnet.

Efter tre dagar ombord på M/S Nordnorge anländer vi till Vadsø morgonen den 26 juli. Vi får hyrbilen på kajen och beger oss norrut mot Vardø. Det blir en båttur till Hornøya, som är en fågelö samt Norges östligaste punkt.

Efter middag på hotellet kör vi den fyra mil långa vägen till Hamningberg. Vågorna slår in mot stranden med sitt rogivande ljud medan vi äter kvällsmat.

Nästa dag är det grått väder fram till ettiden, sedan börjar solen titta fram. Vi tar en tur upp på Hardbaken, ett berg som upptar större delen av den halvö där Hamningberg ligger.

Hamningbergs belägenhet var mycket strategisk under andra världskriget vilket fick till följd att samhället ockuperades av tyskarna 1942. Med hjälp av ryska krigsfångar byggde man ett fästningsverk på Hardbaken. När vi kommit upp till toppen ser vi många kvarlämningar från kriget, bl.a. tre stora roterbara kanonfästen, bunkrar och taggtråd.

Utsikten från berget är magnifik, vattnet lyser i olika nyanser av blått och turkos.
» Mer om Hamningberg

På eftermiddagen lämnar vi Hamningberg för att via Vardø bege oss till Ekkerøy, här finns ett berömt fågelfjäll som är fredat som naturreservat. Fågelfjället ligger åt söder, det man direkt lägger märke till är den stora kolonin av tretåiga måsar. Det är också ett rikt fågelliv i den grunda bukten på den norra sidan.

Nästa dag sitter jag en stund på piren och ser fåglarna svepa förbi på ett par meters avstånd, både de som är på väg ut och de som är på ingående. Piren är uppenbarligen ett landmärke som de gärna följer. En fin upplevelse att komma så nära. Lägger också märke till att någon tillåter sig att improvisera inflygningen och inte följer piren lika noga som de andra.

Under ett par dagar blir det turer både nedanför och på fjället som är helt platt ovanpå. När jag gick längs med fjällkanten med havet alldeles nedanför hittade jag en fint ställ att rasta på. Måsarna satt på sina små hyllor hela vägen uppifrån och ned längs fjällets yttersida. Lyckades krypa riktigt nära med hjälp av kameran och fick några fina bilder ur denna för mig helt nya vinkel.