Finnmark

Hamningberg

Där vägen slutar, på en udde mot Östhavet, längst ute på Varangerhalvön, där ligger Hamningberg. Vägen till Hamningberg (4 mil från Vardö) slingrar sig genom ett fascinerande landskap som skiftar mellan "månlandskap" och vita stränder.

Hamningberg är ett av de få återstående fiskelägena i traditionell bemärkelse i Finnmark. Denna sida och underliggande har kommit till efter mina besök i Hamningberg, från sommaren 2001 och framåt.

Hamningbergs historia är speciell, till skillnad från andra samhällen undkom man den systematiska nedbränningen år 1944 när tyskarna tvingades tillbaka av Röda armén. Här kämpade man också längre mot avfolkningen än på de flesta andra platser. Hamningberg är idag ett unikt kulturminne och en viktig del av historien i Finnmark och Norge.

Ett traditionellt fiskeläge
Hamningberg är ett bra exempel på ett traditionellt "finnmarksvaer" som bl.a. utmärktes av ...
... att längs stranden låg bryggor eller "kajer" med fiskebruk, packhus och bodar. Kajerna var utgångspunkten för verksamheten och bebyggelsen var därför koncentrerad där grundförhållandena var bäst. Idag är det mesta av kajer och packhus borta, men mönstret för hur man byggde syns ändå tydligt.
Längs vägen och längre bort och upp mot fjället låg boningshusen. Medan produktionen av torrfisk pågick användes alla obebyggda ytor till torkställningar.

Byggnadsmiljö
Eftersom Hamningberg var en av de få tätorter som inte blev nedbrända av tyskarna är byggnadsmiljön av stort antikvariatiskt intresse.
Husen har bevarats efter utflyttningen, och efterhand har man förstått bebyggelsens kulturhistoriska värde. Stora delar av bebyggelsen är nu restaurerad.
Bebyggelsen visar en sammanhängande utveckling i byggtradition från 1800-talet och till mitten av 1900-talet. Se även länkar till bilder på husen längst upp till höger.

Andra världskriget
Hamningbergs belägenhet var mycket strategisk under andra världskriget vilket fick till följd att samhället ockuperades av tyskarna 1942. Tyskarna drev tillbaka av Röda Armén i oktober 1944, de fick så bråttom att de flydde till fots över fjället. På grund av alla risker som kriget förde med sig förekom nästan inget fiske under denna tid.
Efter kriget var det stora skador på bebyggelsen, kapellet var nedbränt och det mesta av bryggorna var borta. Vid denna tid fanns det c:a 200 invånare. Fiskeläget var då på tillbakagång pga de dåliga hamnförhållandena.
För andra mindre orter i Finnmark började utflyttningen redan före kriget. Makkaur och Yttre Syltefjord blev övergivna bara några år efter kriget. I Hamningberg kämpade man in i det längsta och de tre sista fast bosatta flyttade 1978. Nu bor många där hela sommarhalvåret, så länge vägen är öppen. En del skulle gärna flytta tillbaka för gott.

Framtiden...
Erling Sundve skriver i sin andra bok (utgiven 1989) om Hamningberg:
"Hamningberg vil i ökende grad vaere målet for en bilturisme med friluftsfolk og fagfolk av ymse kategorier: jegerefiskere, fotografer og fuglefolk. Endelig og ikke minst forfattere og kunstnere.
De vil alle finne sine motiver her, vi må sörge for at originalen, vår Herres skaperverk - ikke blir ödelagt."