Norge 1999

Årets semester har omfattat både Lofoten och Finnmark samt en tur med Hurtigrutten från Vardö till Ålesund.

Resan började även detta år med tåg Göteborg-Oslo-Trondheim-Bodö. I år tänkte jag börja med att berätta lite om själva tågresan.

Tågresan

Dovrebanan
Sträckan Oslo-Trondheim brukar kallas för Dovrebanan. Efter lite mer än en timmes resa ser man Mjösa, Norges största insjö (120 km lång). Längs Mjösa går tåget genom jordbruksbygder innan det anländer till Hamar och sedan Lillehammer.

Efter Lillehammer kör tåget in i Gudbrandsdalen. Älven i dalen heter Gudbrandsdalslången, och rinner mellan Mjösa och Lesja där den har sitt utflöde. I Gudbrandsdalen ligger Otta som är ett viktigt kommunikationscenter mellan tåg- och busslinjer till/från Vågå, Lom, Stryn och Målöy. Nästa anhalt är Dombås, här delar sig järvägen och de som ska med Raumabanan mot Åndalsnes måste byta tåg.

Nordlandsbanan
Sträckan mellan Trondheim och Bodö kallas för Nordlandsbanan. Det är Norges längsta järnvägssträcka och den passerar både polcirkeln och två högfjällsområden, 730 km och 10 timmars resa. Resan erbjuder många fina vyer av vacker, vild och orörd natur.

I Bodö är ett besök på turistinformationen att rekommendera (bra skyltat från stationen). Gå sedan gärna ut till den lilla kaffestugan "Molokroken" på piren och ta en kopp kaffe/te och våffla (billigast i stan!).

Från Bodö tar man sig lätt vidare till Lofoten med Hurtigbåt, Hurtigrutten eller färja. I år tog jag Hurtigrutten till Svolvaer.

Här finns en karta där alla orter som nämns i den följande texten är utmärkta.

Längre norrut...

 
Efter två nätter i Svolvaer reste jag norrut till Honningsvåg, som är centralorten på Mageröya - den ö där Nordkap ligger. Nordkap är norra Norges största enskilda attraktion med 200.000 besökare varje år.

Har man väl kommit till Honningsvåg är alltså ett besök på Nordkap oundvikligt. För den som inte har bil med går det två bussturer dagligen, jag valde den sena turen som innebär att man är på Nordkap från kl 22.00 och över midnatt. Eftersom mitt besök var under slutet av juli fick jag möjlighet att uppleva en av årets sista nätter med midnattssol.

Nordkap-klippan reser sig 307 meter över havet och är Europas nordligaste punkt. På den platå som klippan utgör ligger Nordkaphallen och här finns bl.a. postkontor, supervideograf, souvenir-shop, kafé, restaurang och ett litet kapell. Här finns också en svit där man t.ex. kan tillbringa bröllopsnatten.

Gjesvaer
Nästa dag var en fågeltur med båt inplanerad. Turen startar i det lilla fiskesamhället Gjesvaer på den nordvästra sidan av ön och går till ett naturreservat som heter Gjesvaerstappan, beläget 15 km väster om Nordkap. Detta är en samling fågelfjäll i form av en skärgård med nästan hundra större och mindre öar. Här finns bl.a. en av de största kolonierna av lunnefågel med c:a 600.000 häckande par!

Under denna tur som gick runt en av de största öarna fick vi se lunnefågel, havssula, tordmule, havsörn, storskarv, stormfågel, ejder m.fl. Det är ett understatement att säga att "det låter väldigt mycket" med tusentals fåglar i den omedelbara närheten, men det är en upplevelse! Högt uppe i luften ser vi ett par havsörnar med sina stor karaktäristiska "flak" till vingar, de svävar omkring däruppe och spanar efter ett lämpligt skrovmål. Som en extra bonus fick vi på hemvägen även se ett tiotal sälar. Stora, nyfikna ögon som betraktade oss.

Längre österut...

Vadsö
Efter två nätter i Honningsvåg fortsatte resan med flyg till Vadsö vid Varangerfjordens norra kust. Vadsö är fylkeshuvudstad i Finnmark och ligger på Varangerhalvön som har den mest arktiskt präglade naturen i Skandinavien. Här har man flera gånger observerat både valross och isbjörn.

Den lilla ön Vadsöya utanför staden var utgångspunkt när Nordpolen skulle erövras av Roald Amundsen, Umberto Nobile och Lincoln Ellsworth år 1926. De flög med luftskeppet "Norge N1" via Nordpolen till Alaska. Luftskeppsmasten som idag står kvar som ett monument restes av Umberto Nobile som år 1928 gjorde ytterligare en resa till Nordpolen.

Staden ödelades av tyskarna 1944.

Vardö
Från Vadsö gjorde jag den två timmar långa bussresan norrut till Vardö en tidig morgon. Vardö är Norges östligaste stad, och ligger huvudsakligen på ön Vardöya som har förbindelse med fastlandet via en 2,8 km lång tunnel. I Vardö finns bl.a. en räkfabrik och tre företag som producerar fiskfilé, huvudsakligen av torsk.

Utanför Vardö ligger Hornöya, en liten fågelö som också är naturreservat. Detta är ett eldorado för fågelskådare, här häckar fågelarter som t.ex. storskarv, tretåig mås, tordmule, sillgrissla, lunnefågel, havstrut och gråtrut. Jag fick möjlighet att komma dit med båt från Vardö och sedan gå omkring ett par timmar bland alla fåglar. På ön finns stigar som man måste hålla sig till. Avståndet till fåglarna är mycket mindre än på många andra fågelöar vilket gör att man här kommer mycket nära fåglarna. De som var minst rädda var lunnefåglarna, det var en speciell upplevelse att stå tre meter från en lunnefågel. Man får en särskild förkärlek för dessa små och mycket söta fåglar.

Hela denna del av Norge var mycket strategisk under andra världskriget. I det lilla samhället Kiberg, en bit söder om Vardö byggde tyskarna ett stort fort där man placerade några av de största kanonerna som kom till Nordnorge. När tyskarna i oktober 1944 drog sig tillbaka hann de inte bränna Kiberg, därför kan man här finna något så sällsynt som förkrigsbebyggelse i Finnmark. Större delen av Vardö brändes dock när tyskarna tvingades tillbaka av Röda armén.

Från Vardö till Ålesund

Hurtigrutten har en historia på över 100 år och startade år 1893 med främsta syfte att transportera gods och människor mellan hamnarna i Nordnorge. Transport av lokalbefolkning och gods är fortfarande en viktig förutsättning för Hurtigruttens existens.

Ett tak av moln täcker himlen, men molnen ligger högt och det är fri sikt till horisonten. Ljuset här i norr är speciellt, mjukt men ändå intensivt.

Fartyget glider fram i 16 knop, vilket inte är någon svindlande hastighet. Detta och det faktum att avstånden är stora gör att det tar sin tid innan vi passerar polcirkeln.

Det är mycket avkopplande att tillbringa några dagar ombord på ett fartyg i Hurtigrutten. Man måste inte göra något särskilt, det räcker med att bara vara - att ta emot alla intryck som möter. Det går alldeles utmärkt att göra det man känner för: läsa, slappa, vara ute på däck eller bara sitta och njuta av alla former, färger och stämningar. Själv tar jag dagen som den kommer: är ute på däck i den friska luften så mycket som möjligt, läser och skriver vykort, fikar och äter. Njuter hela tiden av det osannolika landskapet.

Berg och fjäll längs kusten ändrar hela tiden form och utseende, karga och avslipade i nordost för att sedan övergå i mer vassa och dramatiska former. Hela det oändliga havet i olika nyanser av blått när man vänder blicken mot norr. Jag blir hela tiden berörd av det jag ser, det känns som om alla starka, positiva och ljuvliga intryck går rakt in i själen.

Lofoten är det mest dramatiska och vackra avsnittet av resan. Här passerar vi det långa och smala Raftsundet med 1000 m höga fjäll på båda sidor. Här finns frodig vegetation i alla nyanser av grönt, höga och branta fjäll med snöklädda toppar. Längs sundet ser man här och där små hus. Vi gör också en instickare i den trånga Trollfjorden som är 2 km lång och 100 m bred vid mynningen.

I Lofoten angör vi två hamnar, Svolvaer och Stamsund. Den tredje natten korsar fartyget Vestfjorden med kurs mot Bodö.

Morgonen efter att vi angjort Bodö passerar vi polcirkeln. Fram till nästa morgon då vi anländer till Trondheim kommer fartyget på sin väg söderut att ha passerat en skärgård med 6000 öar och skär. Trondheim är mest känd för den stora Nidarosdomen som började byggas år 1070. De äldsta delarna man kan se idag är från 1100-talet.

På förmiddagen går resan vidare ut längs den vackra Trondheimsfjorden och sedan förbi öarna Grip och Smöla. Senare under eftermiddagen når vi Kristiansund och på kvällen Molde, känd som "rosornas stad". En kvart före midnatt har vi nått fram till Ålesund som är min destination. Känner ett visst vemod men är samtidigt ganska mätt på intryck. Jag lämnar M/S Nordnorge och söker upp mitt hotell.